Passar på att skriva en snabbis..
Som vanligt galet mycket att göra på jobbet, hinner inte andas o sitta ner hinner man absolut inte. Kom ifrån jobbet bara tio minuter efter att jag slutat - det känns bra! =)
Imorn är jag själv tillsammans med två vikarier och tre studenter. Som tur är har den ena vikarien varit hos oss ett bra tag nu och studenterna har varit länge också så förhoppningsvis ska vi nog ro iland denna fredag också.
Ikväll ska killarna fortsätta spela sitt Talisman som de inte hann klart med igår. Elin följer med hit o då blir det troligtvis en promenix. Hur lång tid spelet tar idag vet man aldrig.
Igår satt de till 22, då hade de spelat i sex timmar.
Själv satt jag och jobbade och pysslade.
Idag innan de ska spela ska Dagge komma hit och laga mat och käka med oss - kanske skulle sätta killarna på att laga maten? Hahaha...
Har ju löneförhandlat men inte fått reda på min lön än.. så Lisa har gjort ytterligare försök att påverka lönen. Vissa saker kändes lite konstiga så nu ska de redas ut - får reda på mer imorn!
Känns som om jag inte hinner tänka.. allting går på rutin och dagarna bara rullar på i ett tempo som gör mig förvirrad. Hinner inte tänka på vad jag vill, hur jag känner.. Orkar inte tänka heller! Jag vet inte om det är själva situationen som jag inte är van vid och därför känner jag såhär?! Jobbet, kärleken, vännerna o allting annat...
Att nästintill allting är bra - det är konstigt! Har aldrig varit såhär! Blir förvirrad eftersom jag inte känner igen mig?! När ska jag vänja mig? Eller kanske kommer jag aldrig att göra det o kanske är det bra att man inte gör det. Risken finns ju att man börjar ta saker och ting för givet då.
O om man landar i att det är bra så är risken stor att allting rasar igen, och det snabbt! Är livrädd för det och därför kan jag inte slappna av helt - och det är också livsfarligt! Hmm...
Jag vet att saker kan rasa på bara några få sekunder och man hamnar längre ner än det är möjligt och där vill jag inte hamna igen!!
________________________________________________________
" ?? "
// TuwaLisa
Du måste försöka att slappna av, faller du behöver du säkert falla och du har ju både älsklingen din, en underbar vän över dig, mig och säkerligen flera som stöttar dig, du klarar av det det vet jag.
SvaraRaderaHur som helst kan du inte gå och inte våga slappna av, det kommer i längden bli mer jobbigt än att faktiskt kanske falla.. Du kanske inte ens faller så hårt..