There´s an old saying..
That which doesn´t kill you makes you stronger.
I don´t believe that!
I think the things that tries to kill you makes you angry and sad.
Strength comes from the good things, your family, your friends, the satisfaction of hard work.
Those are the things that will keep you whole, those are the things to hold on to when your broken.
Det är ju precis det jag alltid har sagt!
Det som inte dödar blir man bara starkare av - vilken bullshit!!
Om det nu skulle vara så.. kan någon förklara för mig hur det skulle fungera?? =P
Snart dags att slänga sig i sängen o hoppas på att man får sova några sammanhängande timmar inatt!
Imorn är det dags för babysim igen och det är dags att göra ett dyk under vattenytan för lilla prinsessan. Vi får väl se hur det går. Tror inte att det kommer bli någon skräckupplevelse iaf. My har ju redan doppat huvudet ett antal gånger ofrivilligt o det har gått riktigt bra. Två gånger har hon åkt igenom badringen, vilken simledaren sa var nästintill omöjligt eftersom de måste lyfta båda armarna rakt upp samtidigt. Men det gjorde My och dessutom två gånger inom loppet av 10 minuter.
De andra gångerna hon hamnat under vattnet är när hon kastat sig åt sidan eller lutet sig för långt fram när hon ligger på mage.
Så jag väntar med spänning på hur det kommer att gå imorn =)
Förövrigt är det full rulle.. Kalas, klädparty, promenader, mys med vänner, städning, telefonsamtal för att reda ut en massa saker, matlagning, handling, möten, fixande och styrande här hemma och en massa andra saker... men mest av allt mys och lek med den mest underbara lilla flicka på denna jord!
// TuwaLisa
tisdag 25 september 2012
onsdag 19 september 2012
Hej Granne!
Hej granne! Hej smurfen!
Jag och Robin är granne och vår älskade dotter är smurfen... =)
När vi höll på att flytta in saker i lägenheten, precis när vi fått nyckeln, mötte vi en av våra grannar. Redan från första stund fick han mig att le.
"Ohh, vilka fina grannar jag får", var det första han sa och tittade på min lilla ängel som låg i min famn.
Han är verkligen supertrevlig och mycket hjälpsam. Öppnar dörrar när man kommer med vagnen, hjälper till och bär när man kommer med en massa saker. Hälsar och pratar.. O ser man inte honom så ropar han ändå.. "Hej granne" =)
Sist när Robin mötte honom frågade han "Sover smurfen?" Hihi...
O när vi för ett tag sen kom hem med lite hyllor o grejer for han fram och tillbaka och hjälpte till o bära sakerna till lägenheten!
O livet är, som vi alla vet, inte rättvist!
Efter 30 års äktenskap gick hans fru bort för ett tag sen och det gör ont i mitt hjärta att se honom lida.
Jag känner honom inte nära men varje gång vi möts så lyser han upp, hälsar, pratar lite med oss, pratar med lilla My o hjälper till att t.ex. bära eller öppna dörrar..
Vi var över med lite blommor samma dag vi fick reda på det tragiska, vilket kändes som det minsta vi kunde göra efter allt han hjälper oss med.
I världen finns det många idioter men som tur är finns det människor som han, som väger upp o som gör att världen inte känns helt upp o ner.. o lämnad åt sitt öde.
Så lite, som ett leende och ett hej till sin granne gör saker och ting så mycket trevligare. Hur svårt är det egentligen? Jag menar man offrar ju inte mycket genom att säga hej o hålla upp en dörr, eller hur?
O det som är så härligt är att alla de jag har träffat på som bor i detta hus hälsar och håller upp dörren. Har aldrig varit med om så mycket trevliga grannar. Grannar som går att prata med, som inte tittar ner i golvet när man går förbi. Då pratar vi barn, vuxna, män, kvinnor... Alla!
Jag måste erkänna, jag stormtrivs här!! =)
Det finns hopp för denna värld trots allt....
// TuwaLisa
Jag och Robin är granne och vår älskade dotter är smurfen... =)
När vi höll på att flytta in saker i lägenheten, precis när vi fått nyckeln, mötte vi en av våra grannar. Redan från första stund fick han mig att le.
"Ohh, vilka fina grannar jag får", var det första han sa och tittade på min lilla ängel som låg i min famn.
Han är verkligen supertrevlig och mycket hjälpsam. Öppnar dörrar när man kommer med vagnen, hjälper till och bär när man kommer med en massa saker. Hälsar och pratar.. O ser man inte honom så ropar han ändå.. "Hej granne" =)
Sist när Robin mötte honom frågade han "Sover smurfen?" Hihi...
O när vi för ett tag sen kom hem med lite hyllor o grejer for han fram och tillbaka och hjälpte till o bära sakerna till lägenheten!
O livet är, som vi alla vet, inte rättvist!
Efter 30 års äktenskap gick hans fru bort för ett tag sen och det gör ont i mitt hjärta att se honom lida.
Jag känner honom inte nära men varje gång vi möts så lyser han upp, hälsar, pratar lite med oss, pratar med lilla My o hjälper till att t.ex. bära eller öppna dörrar..
Vi var över med lite blommor samma dag vi fick reda på det tragiska, vilket kändes som det minsta vi kunde göra efter allt han hjälper oss med.
I världen finns det många idioter men som tur är finns det människor som han, som väger upp o som gör att världen inte känns helt upp o ner.. o lämnad åt sitt öde.
Så lite, som ett leende och ett hej till sin granne gör saker och ting så mycket trevligare. Hur svårt är det egentligen? Jag menar man offrar ju inte mycket genom att säga hej o hålla upp en dörr, eller hur?
O det som är så härligt är att alla de jag har träffat på som bor i detta hus hälsar och håller upp dörren. Har aldrig varit med om så mycket trevliga grannar. Grannar som går att prata med, som inte tittar ner i golvet när man går förbi. Då pratar vi barn, vuxna, män, kvinnor... Alla!
Jag måste erkänna, jag stormtrivs här!! =)
Det finns hopp för denna värld trots allt....
// TuwaLisa
torsdag 13 september 2012
På Bar Gärning
Ett program som väcker mycket tankar och känslor. O kanske är det så att man agerar annorlunda nu efter att man sett programmet? O jag tycker att man märker mer och mer saker o tänker annorlunda kring olika situationer man ser och hör. Man blir mer medveten... Men samtidigt får man mer och mer frågor kring hur mycket man ska lägga sig i andra människors liv.
För ett tag sen när vi var o handla så fick jag stanna kvar i bilen för att den lilla damen i fråga var hungrig. O efter att hungern försvunnit tog en extrem trötthet över vilket många gånger nu innebär ett hysteriskt skrikande. Ett äldre par kom o gick förbi bilen. Jag hade vevat ner rutorna lite grann för att slippa avlida av värmen. Paret hörde att det var ett barn som skrev och började kolla sig omkring.. När jag så det vevade jag ner rutan ännu mer och stack ut huvudet för att tala om att det var lugnt - att barnet inte var ensamt.
Jag tycker det är toppen att de reagerade för man kan aldrig veta.. Rätt som det är så sitter det ett ensamt litet barn i en bil - hemska tanke!!
Jag tänker mycket på hur man själv skulle vilja bli bemött i olika situationer och försöker sätta sig in i andra personers situationer.
Men samtidigt är det himla svårt att veta när man ska lägga sig i eller säga till eller vad det nu kan vara.. En del tar ju bara illa vid sig och blir arga när man försöker hjälpa till!
Även om jag skulle vilja få hjälp i en viss situation så innebär det ju inte att alla andra vill det. O hur mycket får/ska man lägga sig i människors privatliv eller familjeliv om det kommer till sånna situationer?
När en pappa står och gormar och skriker på sin son i kön i en mataffär - ska man säga till om man tycker att situationen känns obehaglig eller att man tycker att pappan går över gränsen för hur man beter sig mot sitt barn?
Är det en självklarhet att säga till och lägga sig i om jag själv inte riskerar att bli utsatt av t.ex. våld eller liknande? Lider jag av att öppna munnen och bara fråga eller kolla läget o kanske hjälpa någon annan?
Kanske är det annorlunda om jag själv riskerar att bli skadad på ett eller annat sätt??
På förmiddagen idag kom Linda och lilla trollet förbi.. De små flickorna är så söta tillsammans! =) Efter lite lunch i magen var det dags för älsklingen att åka till jobbet, Linda skulle hämta den lilla prinsen på förskolan och jag tog en övertrött My och promenerade ut mot mina föräldrar. Mötte upp mamma på hennes jobb och gick sen hem till dom.
Där är det renovering på hög nivå. Näst intill hela nedervåningen är utblåst, innerväggar och allt - förutom bärande vägg och badrummet. Den bärande väggen kommer att åka ut imorn o då kommer det sättas upp pelare istället om jag förstod det hela rätt. Ett galet projekt eftersom de för ca 10 år sen gjorde likadant med övervåningen men då rök allt även badrum. Planen är att det ska vara klart fram till jul..
Ikväll är sista ensamma kvällen på den här veckan.. förutom lördag då, när Talisman ska spelas! Tur att det är ett gäng som kan sitta o nörda ihop så jag slipper. Att sitta o spela i typ 12 timmar är inte riktigt min grej.. =P
Nu släcker jag lyset i vardagsrummet och förflyttar mig till sängen o läser lite innan jag somnar - galet trött som vanligt!
God natt!
// TuwaLisa
För ett tag sen när vi var o handla så fick jag stanna kvar i bilen för att den lilla damen i fråga var hungrig. O efter att hungern försvunnit tog en extrem trötthet över vilket många gånger nu innebär ett hysteriskt skrikande. Ett äldre par kom o gick förbi bilen. Jag hade vevat ner rutorna lite grann för att slippa avlida av värmen. Paret hörde att det var ett barn som skrev och började kolla sig omkring.. När jag så det vevade jag ner rutan ännu mer och stack ut huvudet för att tala om att det var lugnt - att barnet inte var ensamt.
Jag tycker det är toppen att de reagerade för man kan aldrig veta.. Rätt som det är så sitter det ett ensamt litet barn i en bil - hemska tanke!!
Jag tänker mycket på hur man själv skulle vilja bli bemött i olika situationer och försöker sätta sig in i andra personers situationer.
Men samtidigt är det himla svårt att veta när man ska lägga sig i eller säga till eller vad det nu kan vara.. En del tar ju bara illa vid sig och blir arga när man försöker hjälpa till!
Även om jag skulle vilja få hjälp i en viss situation så innebär det ju inte att alla andra vill det. O hur mycket får/ska man lägga sig i människors privatliv eller familjeliv om det kommer till sånna situationer?
När en pappa står och gormar och skriker på sin son i kön i en mataffär - ska man säga till om man tycker att situationen känns obehaglig eller att man tycker att pappan går över gränsen för hur man beter sig mot sitt barn?
Är det en självklarhet att säga till och lägga sig i om jag själv inte riskerar att bli utsatt av t.ex. våld eller liknande? Lider jag av att öppna munnen och bara fråga eller kolla läget o kanske hjälpa någon annan?
Kanske är det annorlunda om jag själv riskerar att bli skadad på ett eller annat sätt??
På förmiddagen idag kom Linda och lilla trollet förbi.. De små flickorna är så söta tillsammans! =) Efter lite lunch i magen var det dags för älsklingen att åka till jobbet, Linda skulle hämta den lilla prinsen på förskolan och jag tog en övertrött My och promenerade ut mot mina föräldrar. Mötte upp mamma på hennes jobb och gick sen hem till dom.
Där är det renovering på hög nivå. Näst intill hela nedervåningen är utblåst, innerväggar och allt - förutom bärande vägg och badrummet. Den bärande väggen kommer att åka ut imorn o då kommer det sättas upp pelare istället om jag förstod det hela rätt. Ett galet projekt eftersom de för ca 10 år sen gjorde likadant med övervåningen men då rök allt även badrum. Planen är att det ska vara klart fram till jul..
Ikväll är sista ensamma kvällen på den här veckan.. förutom lördag då, när Talisman ska spelas! Tur att det är ett gäng som kan sitta o nörda ihop så jag slipper. Att sitta o spela i typ 12 timmar är inte riktigt min grej.. =P
Nu släcker jag lyset i vardagsrummet och förflyttar mig till sängen o läser lite innan jag somnar - galet trött som vanligt!
God natt!
// TuwaLisa
onsdag 12 september 2012
Ensamma kvällar!
Dagarna går galet fort... I söndags blev min lilla ängel 4 månader!
För ett tag sen fungerade jag över hur jag ska hinna med o jobba sen när jag väl ska börja göra det. Just nu känns det som att det kommer bli en omöjlighet. Dagarna går i ett rasande tempo o när My går o lägger sig är man helt slut. Men det är då man kan sätta fart med allting man ska göra om dagarna.
I och för sig ingår inte tvätten i den biten eftersom maskinen är trasig. Vi får väl se om den går o laga eller om det ens är värt att laga den. Annars blir det att köpa en ny =/
Men även om det inte går o tvätta så finns det att göra vill jag lova!
O när man väl sätter sig i soffan så kan man ju inte bara ligga i soffan och titta på tv.. haha.. Nej då sitter man med datorn i knät o rensar mailen, svarar på mail, läser reklam, skriver matlista, läser pedagogtidningar eller nått annat. Allt för att hinna med så mycket på så kort tid som möjligt..
Älsklingen är o jobbar som vanligt.. Att sitta själv varje kväll är ingen höjdare men vad kan jag göra?
O av någon konstig anledning är det extra jobbigt ikväll.
Fredagar är min favoritdag nu mera! Då är det tre kvällar tillsammans med mannen innan jobbveckan börjar igen!
Idag har vi varit på babysim o efter ett ofrivilligt dyk o lite tårar var det lika kul som vanligt att simma o plaska runt i bassängen.
Imorn kommer Linda förbi en liten sväng =)
När älsklingen åker till jobbet sätter jag på mig skorna o tar en timmes promenad ut till mina föräldrar.
Nu ser jag på Efterlyst o sen blir det sängen! Är galet trött idag. Hoppas på att lilleplutt vill sova längre en till fem imorn =)
Massor med kärlek
// TuwaLisa
För ett tag sen fungerade jag över hur jag ska hinna med o jobba sen när jag väl ska börja göra det. Just nu känns det som att det kommer bli en omöjlighet. Dagarna går i ett rasande tempo o när My går o lägger sig är man helt slut. Men det är då man kan sätta fart med allting man ska göra om dagarna.
I och för sig ingår inte tvätten i den biten eftersom maskinen är trasig. Vi får väl se om den går o laga eller om det ens är värt att laga den. Annars blir det att köpa en ny =/
Men även om det inte går o tvätta så finns det att göra vill jag lova!
O när man väl sätter sig i soffan så kan man ju inte bara ligga i soffan och titta på tv.. haha.. Nej då sitter man med datorn i knät o rensar mailen, svarar på mail, läser reklam, skriver matlista, läser pedagogtidningar eller nått annat. Allt för att hinna med så mycket på så kort tid som möjligt..
Älsklingen är o jobbar som vanligt.. Att sitta själv varje kväll är ingen höjdare men vad kan jag göra?
O av någon konstig anledning är det extra jobbigt ikväll.
Fredagar är min favoritdag nu mera! Då är det tre kvällar tillsammans med mannen innan jobbveckan börjar igen!
Idag har vi varit på babysim o efter ett ofrivilligt dyk o lite tårar var det lika kul som vanligt att simma o plaska runt i bassängen.
Imorn kommer Linda förbi en liten sväng =)
När älsklingen åker till jobbet sätter jag på mig skorna o tar en timmes promenad ut till mina föräldrar.
Nu ser jag på Efterlyst o sen blir det sängen! Är galet trött idag. Hoppas på att lilleplutt vill sova längre en till fem imorn =)
Massor med kärlek
// TuwaLisa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)