Telefontider är ett himla påfund!!

Det där med telefontider är spännande.. På nätet står det måndag, tisdag och torsdag 10-11. Förra veckan när jag försökte ringa ringde jag 10:45 på tisdagen. O då säger en telefonsvarare "under v.48 har vi telefontid måndag, tisdag och torsdag 10-10:30." 

Gaah.. snyggt jobbat!

Idag när jag ringer 10:15 och då säger den hemska telefonsvararen "under vecka 49 har vi telefontid måndag och torsdag 10-10:30."

Va fan...

Hur svårt ska det vara!? Varför står det vissa tider på nätet när de ändå inte stämmer?

Jag gör ett nytt försök på torsdag. Tredje gången gillt??

My sover jag har sitter i soffan och fryser helt galet.. 

Hyresbostäder har varit här idag och tittat på elementen eftersom vi tycker att det är för kall i lägenheten. De har nu satt upp en termometer för att se hur varmt/kallt vi har det.

Jag är ju nästan jämt frusen och jag skulle säkert kunna ha 25grader o tycka att det är helt perfekt men 20,3 grader känns väl lite väl kallt?? O idag när de satte in mätaren så är det dessutom 7grader varmare ute än igår o ändå är det kallt inne. Vill ju kolla mätaren när det är riktigt kallt ute!

O nissen som kom hit då.. jobbar man med ett serviceyrke ska man väl vara trevlig?! Nej, en dryg och ortrevlig gubbe kommer hit. Byt jobb säger jag eller gå i pension!! Jag vill inte ha någon som tjurig jävel som inte kan göra sitt jobb!! De kommer ju hit för att det är nått som är fel o då ska de klara av det  o vara trevliga!

Vi får väl se vad som händer med detta nu! Kanske skulle ta o ringa ett samtal o lämna in ett klagomål på en av deras arbetare?! =P

Imorn är det dags för babysim igen! Näst sista gången för den här terminen men vi kör vårterminen också eftersom My verkligen älskar att bada! O vad gör man inte för en liten prinsessa?!!

// TuwaLisa

Vad vinner de på o kasta skit på varandra??

Politiker i ett nötskal..
Jag förstår inte vad de vinner på att bara stå och kasta en massa skit på varandra i debatter osv. De som ska styra landet borde väl vara de som ska föregå med gått exempel?
I det vanliga livet pratar vi om hur man ska bete sig mot varandra och då är det inte okej att slänga ur sig elaka kommentarer och nedvärdera någon annan. Vi jobbar med konflikthantering, diskuterar människors sätt att behandla varandra och berömmer bra bemötande. Vi blir arga på barnen när de skriker på varandra och säger elaka saker. Vad är det som gör det mer okej för vuxna att göra det? Och i tv? Inför människor som de vill ska rösta på dem för att de ska kunna styra landet..
Som politiker, är det okej att bara stå o klanka ner på den andra för att då möjligtvis höja sin egen status?
Det är väl lite mysko tycker jag! För mig får de inte högre status - jag anser att de är omogna och fruktansvärt larviga och oprofessionella.

Om man får chansen att vara med i en debatt borde väl högsta prio vara att prata om det man står för, hur man ska lösa problem och möjligtvis jämföra sig med de andra för att framstå som bättre. Men debatterna idag går ut på att enbart säga vad de andra gör för fel..
Vem fan vill se på det?
O vad får jag som väljare ut av att bara höra vad politikerna tycker att de andra gör för fel. O om man nu tittar på en debatt för att kunna välja vilket parti eller så man ska rösta på vill man ju veta vart de står i olika frågor.
Man röster ju inte efter vem som är duktigast på att trycka ner den andra?
Om det nu är så att debatterna går ut på att just trycka ner och nedvärdera.. Då kan de lika väl lägga ner dem!

I det vanliga livet anses man som svag och dum om man inte kan få fram det man står för i en diskussion utan bara går till attack mot den andra.
Varför är politikerna främsta vapen just det som man absolut inte ska göra? O varför anses det vara okej?

Enligt mig är det inte så konstigt att intresset för politik är lågt hos de flesta. Det är inte heller konstigt att många blir arga och irriterade på att politikerna tjänar mängder med pengar när man upplever att största delen av deras arbete går ut på att bestämma saker de inte har en aning om, kasta skit på andra politiker som de anser gör fel och tänker fel och sist men inte minst - försvara sig själv för de fel de själva gjort.

Ibland undrar jag...


// TuwaLisa

Things that tries to kill you makes you angry and sad

There´s an old saying..
That which doesn´t kill you makes you stronger.
I don´t believe that!
I think the things that tries to kill you makes you angry and sad.
Strength comes from the good things, your family, your friends, the satisfaction of hard work.
Those are the things that will keep you whole, those are the things to hold on to when your broken.


Det är ju precis det jag alltid har sagt!
Det som inte dödar blir man bara starkare av - vilken bullshit!!
Om det nu skulle vara så.. kan någon förklara för mig hur det skulle fungera?? =P



Snart dags att slänga sig i sängen o hoppas på att man får sova några sammanhängande timmar inatt!
Imorn är det dags för babysim igen och det är dags att göra ett dyk under vattenytan för lilla prinsessan. Vi får väl se hur det går. Tror inte att det kommer bli någon skräckupplevelse iaf. My har ju redan doppat huvudet ett antal gånger ofrivilligt o det har gått riktigt bra. Två gånger har hon åkt igenom badringen, vilken simledaren sa var nästintill omöjligt eftersom de måste lyfta båda armarna rakt upp samtidigt. Men det gjorde My och dessutom två gånger inom loppet av 10 minuter.
De andra gångerna hon hamnat under vattnet är när hon kastat sig åt sidan eller lutet sig för långt fram när hon ligger på mage.
Så jag väntar med spänning på hur det kommer att gå imorn =)


Förövrigt är det full rulle.. Kalas, klädparty, promenader, mys med vänner, städning, telefonsamtal för att reda ut en massa saker, matlagning, handling, möten, fixande och styrande här hemma och en massa andra saker... men mest av allt mys och lek med den mest underbara lilla flicka på denna jord!


// TuwaLisa

Hej Granne!

Hej granne! Hej smurfen!
Jag och Robin är granne och vår älskade dotter är smurfen... =)
När vi höll på att flytta in saker i lägenheten, precis när vi fått nyckeln, mötte vi en av våra grannar. Redan från första stund fick han mig att le.
"Ohh, vilka fina grannar jag får", var det första han sa och tittade på min lilla ängel som låg i min famn.

Han är verkligen supertrevlig och mycket hjälpsam. Öppnar dörrar när man kommer med vagnen, hjälper till och bär när man kommer med en massa saker. Hälsar och pratar.. O ser man inte honom så ropar han ändå.. "Hej granne" =)
Sist när Robin mötte honom frågade han "Sover smurfen?" Hihi...
O när vi för ett tag sen kom hem med lite hyllor o grejer for han fram och tillbaka och hjälpte till o bära sakerna till lägenheten!

O livet är, som vi alla vet, inte rättvist!
Efter 30 års äktenskap gick hans fru bort för ett tag sen och det gör ont i mitt hjärta att se honom lida.
Jag känner honom inte nära men varje gång vi möts så lyser han upp, hälsar, pratar lite med oss, pratar med lilla My o hjälper till att t.ex. bära eller öppna dörrar..
Vi var över med lite blommor samma dag vi fick reda på det tragiska, vilket kändes som det minsta vi kunde göra efter allt han hjälper oss med.


I världen finns det många idioter men som tur är finns det människor som han, som väger upp o som gör att världen inte känns helt upp o ner.. o lämnad åt sitt öde.
Så lite, som ett leende och ett hej till sin granne gör saker och ting så mycket trevligare. Hur svårt är det egentligen? Jag menar man offrar ju inte mycket genom att säga hej o hålla upp en dörr, eller hur?

O det som är så härligt är att alla de jag har träffat på som bor i detta hus hälsar och håller upp dörren. Har aldrig varit med om så mycket trevliga grannar. Grannar som går att prata med, som inte tittar ner i golvet när man går förbi. Då pratar vi barn, vuxna, män, kvinnor... Alla!

Jag måste erkänna, jag stormtrivs här!! =)
Det finns hopp för denna värld trots allt....


// TuwaLisa

På Bar Gärning

Ett program som väcker mycket tankar och känslor. O kanske är det så att man agerar annorlunda nu efter att man sett programmet? O jag tycker att man märker mer och mer saker o tänker annorlunda kring olika situationer man ser och hör. Man blir mer medveten... Men samtidigt får man mer och mer frågor kring hur mycket man ska lägga sig i andra människors liv.

För ett tag sen när vi var o handla så fick jag stanna kvar i bilen för att den lilla damen i fråga var hungrig. O efter att hungern försvunnit tog en extrem trötthet över vilket många gånger nu innebär ett hysteriskt skrikande. Ett äldre par kom o gick förbi bilen. Jag hade vevat ner rutorna lite grann för att slippa avlida av värmen. Paret hörde att det var ett barn som skrev och började kolla sig omkring.. När jag så det vevade jag ner rutan ännu mer och stack ut huvudet för att tala om att det var lugnt - att barnet inte var ensamt.

Jag tycker det är toppen att de reagerade för man kan aldrig veta.. Rätt som det är så sitter det ett ensamt litet barn i en bil - hemska tanke!!
Jag tänker mycket på hur man själv skulle vilja bli bemött i olika situationer och försöker sätta sig in i andra personers situationer.
Men samtidigt är det himla svårt att veta när man ska lägga sig i eller säga till eller vad det nu kan vara.. En del tar ju bara illa vid sig och blir arga när man försöker hjälpa till!
Även om jag skulle vilja få hjälp i en viss situation så innebär det ju inte att alla andra vill det. O hur mycket får/ska man lägga sig i människors privatliv eller familjeliv om det kommer till sånna situationer?
När en pappa står och gormar och skriker på sin son i kön i en mataffär - ska man säga till om man tycker att situationen känns obehaglig eller att man tycker att pappan går över gränsen för hur man beter sig mot sitt barn?
Är det en självklarhet att säga till och lägga sig i om jag själv inte riskerar att bli utsatt av t.ex. våld eller liknande? Lider jag av att öppna munnen och bara fråga eller kolla läget o kanske hjälpa någon annan?
Kanske är det annorlunda om jag själv riskerar att bli skadad på ett eller annat sätt??



På förmiddagen idag kom Linda och lilla trollet förbi.. De små flickorna är så söta tillsammans! =) Efter lite lunch i magen var det dags för älsklingen att åka till jobbet, Linda skulle hämta den lilla prinsen på förskolan och jag tog en övertrött My och promenerade ut mot mina föräldrar. Mötte upp mamma på hennes jobb och gick sen hem till dom.
Där är det renovering på hög nivå. Näst intill hela nedervåningen är utblåst, innerväggar och allt - förutom bärande vägg och  badrummet. Den bärande väggen kommer att åka ut imorn o då kommer det sättas upp pelare istället om jag förstod det hela rätt. Ett galet projekt eftersom de för ca 10 år sen gjorde likadant med övervåningen men då rök allt även badrum.  Planen är att det ska vara klart fram till jul..

Ikväll är sista ensamma kvällen på den här veckan.. förutom lördag då, när Talisman ska spelas! Tur att det är ett gäng som kan sitta o nörda ihop så jag slipper. Att sitta o spela i typ 12 timmar är inte riktigt min grej.. =P

Nu släcker jag lyset i vardagsrummet och förflyttar mig till sängen o läser lite innan jag somnar - galet trött som vanligt!


God natt!
// TuwaLisa

Ensamma kvällar!

Dagarna går galet fort... I söndags blev min lilla ängel 4 månader!
För ett tag sen fungerade jag över hur jag ska hinna med o jobba sen när jag väl ska börja göra det. Just nu känns det som att det kommer bli en omöjlighet. Dagarna går i ett rasande tempo o när My går o lägger sig är man helt slut. Men det är då man kan sätta fart med allting man ska göra om dagarna.
I och för sig ingår inte tvätten i den biten eftersom maskinen är trasig. Vi får väl se om den går o laga eller om det ens är värt att laga den. Annars blir det att köpa en ny =/
Men även om det inte går o tvätta så finns det att göra vill jag lova!
O när man väl sätter sig i soffan så kan man ju inte bara ligga i soffan och titta på tv.. haha.. Nej då sitter man med datorn i knät o rensar mailen, svarar på mail, läser reklam, skriver matlista, läser pedagogtidningar eller nått annat. Allt för att hinna med så mycket på så kort tid som möjligt..

Älsklingen är o jobbar som vanligt.. Att sitta själv varje kväll är ingen höjdare men vad kan jag göra?
O av någon konstig anledning är det extra jobbigt ikväll.
Fredagar är min favoritdag nu mera! Då är det tre kvällar tillsammans med mannen innan jobbveckan börjar igen!

Idag har vi varit på babysim o efter ett  ofrivilligt dyk o lite tårar var det lika kul som vanligt att simma o plaska runt i bassängen.
Imorn kommer Linda förbi en liten sväng =)
När älsklingen åker till jobbet sätter jag på mig skorna o tar en timmes promenad ut till mina föräldrar.

Nu ser jag på Efterlyst o sen blir det sängen! Är galet trött idag. Hoppas på att lilleplutt vill sova längre en till fem imorn =)


Massor med kärlek
// TuwaLisa

Vad du gör med din egen kropp har staten inte med o göra??

Legalisera cannabis?
Diskussionen drar upp mycket känslor o folk blir helt galet aggressiva o det är spännande o se hur människor tänker.
 

Vilken ålder är det vi pratar om? 18-20 var det någon som pratade om.. men jag tänker, när är det som ungdomar vill testa nya saker, utmana ödet och göra saker man inte får? Från 13 o uppåt?
Skulle man göra det lagligt från 20 så skulle det väl inte göra att yngre människor slutar att testa?
Om man jämför med alkohol så får du dricka lagligt från 18 på krogen och köpa på systemet från 20. Men ungdomar dricker från ca 13års ålder ändå.. Trots att det blir lagligt senare.
Är det så att hela grejen har med att det är spännande att göra, för att det är olagligt? Spelar det någon roll om man legaliserar det från 20 års ålder?
Med alkohol spelar det ju tydligen ingen roll så skulle det spela någon roll om man gjorde samma sak med cannabis i detta fall?
Eller visar man för ungdomar att något som är farligt är helt okej? När man vet hur farligt det är, det är olagligt från början o så ska man stryka det o säga - nej nu är det fritt fram? Kör på bara...
Men alkohol då? Det är ju inte heller speciellt bra? Nej, det är också farligt o många säger att om man hade uppfunnit alkohol idag skulle det inte vara lagligt. Är det så att alkoholen är inkörsporten till värre grejer? Att det är på fyllan som man testar andra grejer?
O hur kommer man då åt det problemet? Är det att göra cannabis lagligt? Göra alkoholen olaglig? Eller få bättre kontakt med o informera ungdomar? Försöka komma till botten med varför ungdomar testar olika saker? Vad är lösningen?
En ung tjej tyckte att man skulle gå in tidigare och hjälpa människor tidigare. Gå till orsakerna till varför ungdomar börjar ta droger. Den psykiska hälsan hos ungdomar är inte den bästa o är lösningen då att hjälpa dessa ungdomar i deras problem redan där?


Alkohol är lagligt men det förekommer olaglig handel, smuggel och langning till minderåriga. Skulle då legalisering av cannabis minska den svarta marknaden för droger?

Skulle legalisering av cannabis minska användandet av det?
Bara för att det blir mindre spännande att testa när det inte är olagligt längre? Skulle det inte bli något skillnad eller öka för att tillgängligheten ökar?

Öppnar legalisering av cannabis diskussioner och tankar om att legalisera ännu fler droger?

Läkare som satt med i diskussionen berättade om konsekvenser och hur farligt det är med cannabis. En man satt stolt o berättade att han själv röker på. Vad sänder det för signaler? Att man i tv stolt sitter o berättar sånt? O dessutom när det nu är olagligt...


Staten ska inte få bestämma över vad du gör med din kropp o vill du röka cannabis så ska du få göra det. 
Detta menade en av de som är för legalisering..
Jag tänker då.. vilka är det som får ta hand om människor som knarkat för mycket? Är det inte samhället? När allting gått för långt och människor tappat kontrollen, då ska människor runt omkring gå in och hjälpa till?
Är det så att man kan ta tag i problemet tidigare? Så som den unga tjejen menade? Att de som testar har en bakomliggande orsak till detta? Att de testar för att de mår dåligt av någon orsak?
Eller kan vem som helst testa? Att det inte är säkert att personerna som testar mår dåligt eller har något problem? Är det så att mängder med ungdomar testar för att det är "coolt"?
Varför testar man droger från början?


Själva grejen är väl den att när man testar så reagerar människor så himla olika. En del blir beroende direkt o så är det kört.. De sitter fast i skiten direkt! O så är det inte bara med droger, det gäller tobak, alkohol mm... O vem skyller man på då?
O en del kan röka någon gång då och då utan att vara beroende eller kanske är dom det men de anser inte det själva?
Leder detta småanvändande i längden till ett tyngre missbruk och hemska konsekvenser?


Människor har självklart fria val till att testa eller inte testa olika saker.. men när farliga saker som tobak, alkohol och snart kanske också cannabis är lagligt, vad sänder det för signaler? O vad händer med människor sätt att använda dessa saker? Är det förbudet som gör att det är mer intressant att använda?

Kan man hitta svar i andra länder? Länder där vissa droger är lagliga?
O skulle vi svenskar bete oss likadant? Eller är vi annorlunda i olika länder?
Några som var för att legalisera cannabis menade att om man inte lägger energin och pengarna på att jaga de som använder olagligheter, utan istället legaliserar det - så kan man lägga pengarna på att hjälpa de som behöver hjälp. De som fastnat i missbruk eller blivit sjuka..
Är detta dubbelmoral??

O skulle vi nu göra det lagligt o säga som en del gör: "vad du gör med din egen kropp har staten inte med o göra" - då borde alla veta om konsekvenserna av användandet o ska staten då gå in o hjälpa dessa människor när de senare ev. sitter fast i missbruk?
Ska staten då lägga sig i? Det är ju din kropp o ditt val...
De som blir hemlösa pga missbruk? Ska de hjälpas? Det är ju deras val o deras kropp?

O de som bara testat en gång o fastnat? Att det var en kul grej som blev så fel... hur ställer vi oss till dem?
Är det så att så länge allting är bra o går som en dans på rosor o ingen mår dåligt - då ska staten hålla sig utanför människors liv men så fort vi hamnar i problem och trubbel då ska de finnas där o hjälpa - annars blir vi total skogstokiga. Hur kan de bara lämnar människor så?


// TuwaLisa

Dagvilsen...

Idag har jag flera gånger funderat på om det är tisdag, onsdag eller torsdag.. Igår tyckte jag att det kändes som måndag men det hade ju redan gått två dagar på denna veckan =) Att inte jobba gör mig totalt dagvilsen, har ingen koll på varken dag eller tid. Men det är verkligen skönt att vara hemma o vila upp sig kan jag lova. Jag som lätt blir uttråkad av att gå hemma har inte kommit till det stadiet än vilket betyder att vilan är välbehövlig...
Vissa dagar är det fullt upp med både städning, packning o farande fram och tillbaka medan andra dagar händer det inget alls. Igår var en sån där dag med lite farande. På förmiddagen åkte jag ut till jobbet o hälsade på o lämnade lite saker som jag inte hann lämna eftersom jag inte jobbade så länge jag hade tänkt att jobba.
Sen åkte jag till sjukhuset för vad som jag hoppas på var det sista besöket hos barnmorskan innan bf men vi får väl se hur länge den lille kotten vill ligga kvar i magen. Själv tycker jag att det är dags att den kommer ut =) Det är en riktigt envis filur som ligger i magen. Eftersom det fortfarande är svårt att få bra mått på magen o bäbis är liten så fick jag ett extra besök inbokat. Det är på tisdag nästa vecka men jag hoppas att jag inte behöver åka dit utan att jag har bäbis utanför magen istället!
När jag åkte till sjukhuset var jag både nervös och nyfiken på åt vilket håll den har bestämt sig för att ligga denna gången. Vändningen gick ju bra men det är ju inte omöjligt att de snurrar igen. Som tur var låg den fortfarande åt rätt håll.
Jag gjorde mitt 10e ultraljud.. Känns helt galet men tydligen nödvändigt!
Efter besöket hos bm åkte jag ut till Lindas o Magnus nya lägenhet för en titt o lite skitsnack =) Mycket trevligt o en mycket fin lägenhet.

Valborg blev lugn och skön.. Robin jobbade på ett tivoli så jag tog med mig Emmie och åkte ut till mina föräldrar en sväng. Framåt 22 åkte vi ut till tivolit för att kolla läget. Det började lugna ner sig och de sätta igång att plocka ihop. Det tog typ 2 timmar. Efter att ha fått lite mat i magen var det sängen som gällde, trött och frusen.
1:a maj började med en lång sovmorgon, vilket var galet skönt! Sen blev det majtåget tillsammans med Dennis, Elin, Johanna och Dagge.

Nu blir det en dusch o sen fortsätta plocka ner lite saker här hemma inför flytten. Älsklingen kommer hem med fler välbehövliga lådor framåt 15:30. Nycklarna till nya lägenheten får vi 2juli. =) Det ska bli så himla skönt att flytta!


// TuwaLisa

När vänskap går över till kärlek...

Man tar en stor risk när man tar steget från vänskap till kärlek.. Bara att tala om hur man känner sätter allting på spel.. Hur kommer personen i fråga att reagera? Känner han/hon likadant? O hur kommer relationen att bli efter att man talat om hur man känner?
Man riskerar en vänskap - kanske kan man inte fortsätta vara vänner för att den ena inte har samma känslor som den andra. Kanske blir det helt enkelt för jobbigt att fortsätta som vänner när man vet den andras känslor.
Eller så fortsätter man vara vänner men hela relationen blir ganska konstig för att man vet..

Men vad är bäst? Att gå o må dåligt över att man har starka känslor för någon utan att säga det eller säga hur man känner och på så sätt sätta en kanske väldigt stark vänskap på spel? Det är mycket som far runt i huvudet och man tänker fram och tillbaka på hur det kommer att bli beroende på vilket beslut man tar. O skulle båda ha samma känslor o man bestämmer sig för att blir ett par o det inte fungerar - vad händer då? Har man då förlorat den vänskap man hade från början? Det är fan inte lätt...


Men ibland måste man helt enkelt chansa och kanske leder allting till något helt underbart!! Efter 8års vänskap är det mycket som sätts på spel och det är mycket man riskerar att förlora när man öppnar munnen och säger "jag älskar dig".
Men något jag lärt mig är att om man inte chansar så kan man inte vinna o så får man heller aldrig veta hur det kunde ha blivit.
Nu sitter jag här höggravid, med 1vecka o 2dagar till bf, med en sambo som jag älskar av hela mitt hjärta, pappan till den lilla kotten som ligger i magen.
Det är 9,5år sen vi träffades för första gången och knappt 2 år sen vi blev ett par.
En vänskap som funnits i 8år med många med -och motgångar men som ändå har funnits där skulle sättas på prov när vi bestämde oss för att ta vår relation till en ny nivå.
Jag kommer ihåg att jag var livrädd för att det inte skulle fungera o därmed inte bara förlora en pojkvän utan också en underbar vän som jag haft så länge.
Men idag ångrar jag inte för en sekund att jag bestämde mig för att bli hans flickvän! Han är min allra bästa vän.. o att vänta hans barn känns helt fantastiskt men också väldigt märkligt eftersom ingen av oss trodde att vi skulle hamna där vi är idag!

Livet tar många konstiga vändningar ibland... men bara för att det förändras och blir något som man aldrig någonsin hade förväntat eller tänkt sig så betyder det inte att det blir dåligt! Tvärtom kan det blir riktigt perfekt!! =)



// TuwaLisa

Ett litet förtydligande...

För att förtydliga gårdagens inlägg:


Människor har rätt att leva sina egna liv. Alla har rätt att göra sina egna val! Jag hoppas att andra runt omkring accepterar mina val på samma sätt som jag accepterar andras.

Det jag menade med omoget och att folk inte vuxit upp igår var att jag inte uppskattat att mitt i natten få bilder på pojkvännens vänners privata delar! Det hoppas jag att människor kan förstå! Det är mitt val..
Att ens komma på tanken att ta någons mobil och fota sin snopp bara för skojs skull tycker jag är onödigt i den ålder vi har kommit upp i. Kanske tycker någon annorlunda o då får de göra det..

Jag dömer ingen för deras val att festa eller något annat för den delen. Det är inte mitt liv och inte mina val. Så varför skulle jag ha någonting med saken att göra? Jag hoppas att de val människor gör är för att de själva vill göra det de väljer..

Jag/vi väljer att bilda familj vilket är en stor omställning i livet och jag hoppas att det accepteras av andra. Vet att en del förlorar vänner när de bildar familj o för mig känns detta helt fel! Är man en riktig vän finns man kvar även att livet förändras! Jag förlorande vänner i samband med Andreas sjukdom o det känns, det gör ont. Men det är när livet förändras som man märker vilka vänner som verkligen bryr sig. Det handlar om att acceptera människors val..
Människor kan vara vänner trots att den ena inte har barn och den andra har det.. Om någon väljer att lämna en vän för att den skaffar familj så accepterar inte den personen den andras val.
Som sagt: vill människor festa, åka jorden runt, knulla på taket av ett tåg eller bilda familj så ska de göra det. Och det för att de vill, inte för att någon annan vill! Man ska heller inte välja bort saker man verkligen vill göra för att någon annan säger annorlunda.

De vänner jag nu har i mitt liv litar jag på ett hundra procent och de har funnits med mig genom både underbara stunder i livet men också funnits för mig när allting bara har rasat! De är mina riktiga vänner och de jag likväl som de ställt upp för mig ställer upp för dem i de lägen det behövs!



// TuwaLisa

Påsk och lite annat...

Tiden går och går och fort är det men just nu känns det som att det är skönt att den gör det..
Förkylningarna avlöser varandra och jag hoppas innerligt att skiten försvinner där den lilla kotten i magen kommer ut. Den nya förkylningen som avlöste den andra för typ en vecka sen är inte alls rolig att ha att göra med..

O nu var det tydligen påsk också.. När man var liten hade man starka traditioner för vad man gjorde. Alltid var det besök hos mormor och morfar i en eller två dagar. Nu när man är äldre har dessa traditioner brutits. I år blir det inte att åka dit alls eftersom vädret är som det är och sommardäck sitter på bilen. Jag tycker att det är synd. Nu dröjer det säkert ganska lång tid innan vi åker upp dit. Kanske blir det inte förrän bäbis har kommit. Nu är det bara 4veckor kvar till bf.
Jag har 11 arbetsdagar kvar och jag räknar ner - även om jag trivs på jobbet så börjar det blir riktigt tungt och jobbigt att fara runt hela dagarna.

Än så länge denna påskhelg har vi varit ute och ätit mat hemma hos mamma och pappa, varit på stan och handlat lite barnkläder. Hämtat en hel säck med kläder hos Dennis och Elin - mycket fina saker fanns det =) Tack så mycket! Sen har det blivit lite fixande här hemma för min del.
Robin har varit ute på fest och det är fortfarande lika spännande att se hur människor beter sig. Växa upp? Nej, för vissa är det tydligen helt omöjligt!! Visst att men lever sitt eget liv och får göra vad man vill med det. Men ta hänsyn till att vissa väljer att inte leva samma liv.. Omoget kallas det!!

Vad som sker resten av helgen vet jag inte riktigt än. Kraften är inte den bästa! Och det är jobbigt.. har aldrig haft så lite kraft som under dessa än så länge 8månader. Det är inte likt mig och det är riktigt jobbigt! Jag är så van att fara runt - hitta på saker hela tiden. Inte för att någon tvingar mig utan för att jag vill.. Nu känner jag mest som ett kolli som inte orkar vare sig det ena eller det andra.
En del förstår mig och säger - du ska ta det lugnt Lisa - det ingår liksom. Du måste lyssna på kroppen och ta hand om dig och din bäbis. Kroppen fungerar så och det är naturligt..
Det känns bra att ha dessa människor runt omkring mig - människor jag känner ger mig stöd!
Sen finns det människor runt omkring så inte har någon förståelse alls. Som tror att jag är precis som förut - som orkar lika mycket, som kan göra samma saker och som inte tror att jag har förändrats ett dugg. Det gör mig arg, irriterad och ledsen. Förståelse och stöd är vad jag behöver!
Jag är inte den som sitter på röven bara för att o den som tror det kan fara...
Välj själv vilken sida du vill stå på...




Vad är det då för liten underbar filur som ligger i mig mage?
Envis och full av energi är kotten iaf.. Precis som mamma själv var i magen!
Med 90% säkerhet är det en liten flicka som ligger här inne och jag längtar så mycket efter att få träffa henne.


// TuwaLisa

Tillbaka...

O så har det ytterligare en gång gått hundra år sen man blogga...
Men kanske är det inte så konstigt att jag skriver så sällan. Har ju alltid tusen saker att göra. Hur jag hinner med och hur jag orkar är en annan fråga! Nu har jag ju i och för sig varit sjuk men då har orken satt stopp.

Efter två veckor hemma i sängen är det nu dags att börja jobba igen. Känns skönt o komma igång igen men samtidigt är jag så trött, sliten o osmidig att jag undrar hur det ska gå att jobba.
Magen är ju inte så stor som många talar om för mig hela tiden men för mig är den enorm. Den är ju inte direkt flexibel o går att flytta på eller trycka ihop. Den sitter ju där den sitter. O jag som aldrig haft stor mage överhuvudtaget tycker att detta är riktigt komplicerat.. hihi...
Idag går jag in i vecka 35 så det är inte så många veckor kvar. Har 4,5 veckor kvar att jobba som det är planerat men sen får man väl se vad som händer. Men längre ska jag iaf inte jobba.

Kotten i magen är galet aktiv och det 95% av dygnet. Det är ju bra att den rör på sig men ibland blir det lite för mycket. Alla säger att det är så himla mysigt men den här lille gör inga snälla rörelser i magen så mysigt vet jag inte om det är. Det är långt ifrån alla gånger det är mysigt!


Helgen har varit toppen! I fredags var jag o älsklingen ute och åt o gick på bio. Hur mysigt som helst! Det var länge sen vi gjorde något sådant tillsammans så jag njöt varje sekund av kvällen... =)
I lördags firade vi Robins pappa som fyllde 60år. Mycket trevligt och kul att se "gubben" så glad över att vänner och familj hade samlats. Sen fick jag träffa några i hans släkt som jag inte hade träffat tidigare.. =)
Idag har vi varit ute hos mina föräldrar och grillat o käkat våfflor! Galet gott vill jag lova! Är fortfarande proppmätt!
Snart blir det att se lite på tv o sen kommer jag slå ihop i sängen. SOVA! Så jag orkar upp o jobba imorn. Vi börjar lite lugnt med jobb 07:30-19:00..  =P Som tur är så ser resten av veckan betydligt bättre ut..


Så efter alldeles för många sjukdagar hoppas jag nu på att kunna jobba de sista veckorna innan det är dags att vara ledig.


// TuwaLisa