När vänskap går över till kärlek...

Man tar en stor risk när man tar steget från vänskap till kärlek.. Bara att tala om hur man känner sätter allting på spel.. Hur kommer personen i fråga att reagera? Känner han/hon likadant? O hur kommer relationen att bli efter att man talat om hur man känner?
Man riskerar en vänskap - kanske kan man inte fortsätta vara vänner för att den ena inte har samma känslor som den andra. Kanske blir det helt enkelt för jobbigt att fortsätta som vänner när man vet den andras känslor.
Eller så fortsätter man vara vänner men hela relationen blir ganska konstig för att man vet..

Men vad är bäst? Att gå o må dåligt över att man har starka känslor för någon utan att säga det eller säga hur man känner och på så sätt sätta en kanske väldigt stark vänskap på spel? Det är mycket som far runt i huvudet och man tänker fram och tillbaka på hur det kommer att bli beroende på vilket beslut man tar. O skulle båda ha samma känslor o man bestämmer sig för att blir ett par o det inte fungerar - vad händer då? Har man då förlorat den vänskap man hade från början? Det är fan inte lätt...


Men ibland måste man helt enkelt chansa och kanske leder allting till något helt underbart!! Efter 8års vänskap är det mycket som sätts på spel och det är mycket man riskerar att förlora när man öppnar munnen och säger "jag älskar dig".
Men något jag lärt mig är att om man inte chansar så kan man inte vinna o så får man heller aldrig veta hur det kunde ha blivit.
Nu sitter jag här höggravid, med 1vecka o 2dagar till bf, med en sambo som jag älskar av hela mitt hjärta, pappan till den lilla kotten som ligger i magen.
Det är 9,5år sen vi träffades för första gången och knappt 2 år sen vi blev ett par.
En vänskap som funnits i 8år med många med -och motgångar men som ändå har funnits där skulle sättas på prov när vi bestämde oss för att ta vår relation till en ny nivå.
Jag kommer ihåg att jag var livrädd för att det inte skulle fungera o därmed inte bara förlora en pojkvän utan också en underbar vän som jag haft så länge.
Men idag ångrar jag inte för en sekund att jag bestämde mig för att bli hans flickvän! Han är min allra bästa vän.. o att vänta hans barn känns helt fantastiskt men också väldigt märkligt eftersom ingen av oss trodde att vi skulle hamna där vi är idag!

Livet tar många konstiga vändningar ibland... men bara för att det förändras och blir något som man aldrig någonsin hade förväntat eller tänkt sig så betyder det inte att det blir dåligt! Tvärtom kan det blir riktigt perfekt!! =)



// TuwaLisa

Ett litet förtydligande...

För att förtydliga gårdagens inlägg:


Människor har rätt att leva sina egna liv. Alla har rätt att göra sina egna val! Jag hoppas att andra runt omkring accepterar mina val på samma sätt som jag accepterar andras.

Det jag menade med omoget och att folk inte vuxit upp igår var att jag inte uppskattat att mitt i natten få bilder på pojkvännens vänners privata delar! Det hoppas jag att människor kan förstå! Det är mitt val..
Att ens komma på tanken att ta någons mobil och fota sin snopp bara för skojs skull tycker jag är onödigt i den ålder vi har kommit upp i. Kanske tycker någon annorlunda o då får de göra det..

Jag dömer ingen för deras val att festa eller något annat för den delen. Det är inte mitt liv och inte mina val. Så varför skulle jag ha någonting med saken att göra? Jag hoppas att de val människor gör är för att de själva vill göra det de väljer..

Jag/vi väljer att bilda familj vilket är en stor omställning i livet och jag hoppas att det accepteras av andra. Vet att en del förlorar vänner när de bildar familj o för mig känns detta helt fel! Är man en riktig vän finns man kvar även att livet förändras! Jag förlorande vänner i samband med Andreas sjukdom o det känns, det gör ont. Men det är när livet förändras som man märker vilka vänner som verkligen bryr sig. Det handlar om att acceptera människors val..
Människor kan vara vänner trots att den ena inte har barn och den andra har det.. Om någon väljer att lämna en vän för att den skaffar familj så accepterar inte den personen den andras val.
Som sagt: vill människor festa, åka jorden runt, knulla på taket av ett tåg eller bilda familj så ska de göra det. Och det för att de vill, inte för att någon annan vill! Man ska heller inte välja bort saker man verkligen vill göra för att någon annan säger annorlunda.

De vänner jag nu har i mitt liv litar jag på ett hundra procent och de har funnits med mig genom både underbara stunder i livet men också funnits för mig när allting bara har rasat! De är mina riktiga vänner och de jag likväl som de ställt upp för mig ställer upp för dem i de lägen det behövs!



// TuwaLisa

Påsk och lite annat...

Tiden går och går och fort är det men just nu känns det som att det är skönt att den gör det..
Förkylningarna avlöser varandra och jag hoppas innerligt att skiten försvinner där den lilla kotten i magen kommer ut. Den nya förkylningen som avlöste den andra för typ en vecka sen är inte alls rolig att ha att göra med..

O nu var det tydligen påsk också.. När man var liten hade man starka traditioner för vad man gjorde. Alltid var det besök hos mormor och morfar i en eller två dagar. Nu när man är äldre har dessa traditioner brutits. I år blir det inte att åka dit alls eftersom vädret är som det är och sommardäck sitter på bilen. Jag tycker att det är synd. Nu dröjer det säkert ganska lång tid innan vi åker upp dit. Kanske blir det inte förrän bäbis har kommit. Nu är det bara 4veckor kvar till bf.
Jag har 11 arbetsdagar kvar och jag räknar ner - även om jag trivs på jobbet så börjar det blir riktigt tungt och jobbigt att fara runt hela dagarna.

Än så länge denna påskhelg har vi varit ute och ätit mat hemma hos mamma och pappa, varit på stan och handlat lite barnkläder. Hämtat en hel säck med kläder hos Dennis och Elin - mycket fina saker fanns det =) Tack så mycket! Sen har det blivit lite fixande här hemma för min del.
Robin har varit ute på fest och det är fortfarande lika spännande att se hur människor beter sig. Växa upp? Nej, för vissa är det tydligen helt omöjligt!! Visst att men lever sitt eget liv och får göra vad man vill med det. Men ta hänsyn till att vissa väljer att inte leva samma liv.. Omoget kallas det!!

Vad som sker resten av helgen vet jag inte riktigt än. Kraften är inte den bästa! Och det är jobbigt.. har aldrig haft så lite kraft som under dessa än så länge 8månader. Det är inte likt mig och det är riktigt jobbigt! Jag är så van att fara runt - hitta på saker hela tiden. Inte för att någon tvingar mig utan för att jag vill.. Nu känner jag mest som ett kolli som inte orkar vare sig det ena eller det andra.
En del förstår mig och säger - du ska ta det lugnt Lisa - det ingår liksom. Du måste lyssna på kroppen och ta hand om dig och din bäbis. Kroppen fungerar så och det är naturligt..
Det känns bra att ha dessa människor runt omkring mig - människor jag känner ger mig stöd!
Sen finns det människor runt omkring så inte har någon förståelse alls. Som tror att jag är precis som förut - som orkar lika mycket, som kan göra samma saker och som inte tror att jag har förändrats ett dugg. Det gör mig arg, irriterad och ledsen. Förståelse och stöd är vad jag behöver!
Jag är inte den som sitter på röven bara för att o den som tror det kan fara...
Välj själv vilken sida du vill stå på...




Vad är det då för liten underbar filur som ligger i mig mage?
Envis och full av energi är kotten iaf.. Precis som mamma själv var i magen!
Med 90% säkerhet är det en liten flicka som ligger här inne och jag längtar så mycket efter att få träffa henne.


// TuwaLisa