Hej Granne!

Hej granne! Hej smurfen!
Jag och Robin är granne och vår älskade dotter är smurfen... =)
När vi höll på att flytta in saker i lägenheten, precis när vi fått nyckeln, mötte vi en av våra grannar. Redan från första stund fick han mig att le.
"Ohh, vilka fina grannar jag får", var det första han sa och tittade på min lilla ängel som låg i min famn.

Han är verkligen supertrevlig och mycket hjälpsam. Öppnar dörrar när man kommer med vagnen, hjälper till och bär när man kommer med en massa saker. Hälsar och pratar.. O ser man inte honom så ropar han ändå.. "Hej granne" =)
Sist när Robin mötte honom frågade han "Sover smurfen?" Hihi...
O när vi för ett tag sen kom hem med lite hyllor o grejer for han fram och tillbaka och hjälpte till o bära sakerna till lägenheten!

O livet är, som vi alla vet, inte rättvist!
Efter 30 års äktenskap gick hans fru bort för ett tag sen och det gör ont i mitt hjärta att se honom lida.
Jag känner honom inte nära men varje gång vi möts så lyser han upp, hälsar, pratar lite med oss, pratar med lilla My o hjälper till att t.ex. bära eller öppna dörrar..
Vi var över med lite blommor samma dag vi fick reda på det tragiska, vilket kändes som det minsta vi kunde göra efter allt han hjälper oss med.


I världen finns det många idioter men som tur är finns det människor som han, som väger upp o som gör att världen inte känns helt upp o ner.. o lämnad åt sitt öde.
Så lite, som ett leende och ett hej till sin granne gör saker och ting så mycket trevligare. Hur svårt är det egentligen? Jag menar man offrar ju inte mycket genom att säga hej o hålla upp en dörr, eller hur?

O det som är så härligt är att alla de jag har träffat på som bor i detta hus hälsar och håller upp dörren. Har aldrig varit med om så mycket trevliga grannar. Grannar som går att prata med, som inte tittar ner i golvet när man går förbi. Då pratar vi barn, vuxna, män, kvinnor... Alla!

Jag måste erkänna, jag stormtrivs här!! =)
Det finns hopp för denna värld trots allt....


// TuwaLisa