Tiden går och går och fort är det men just nu känns det som att det är skönt att den gör det..
Förkylningarna avlöser varandra och jag hoppas innerligt att skiten försvinner där den lilla kotten i magen kommer ut. Den nya förkylningen som avlöste den andra för typ en vecka sen är inte alls rolig att ha att göra med..
O nu var det tydligen påsk också.. När man var liten hade man starka traditioner för vad man gjorde. Alltid var det besök hos mormor och morfar i en eller två dagar. Nu när man är äldre har dessa traditioner brutits. I år blir det inte att åka dit alls eftersom vädret är som det är och sommardäck sitter på bilen. Jag tycker att det är synd. Nu dröjer det säkert ganska lång tid innan vi åker upp dit. Kanske blir det inte förrän bäbis har kommit. Nu är det bara 4veckor kvar till bf.
Jag har 11 arbetsdagar kvar och jag räknar ner - även om jag trivs på jobbet så börjar det blir riktigt tungt och jobbigt att fara runt hela dagarna.
Än så länge denna påskhelg har vi varit ute och ätit mat hemma hos mamma och pappa, varit på stan och handlat lite barnkläder. Hämtat en hel säck med kläder hos Dennis och Elin - mycket fina saker fanns det =) Tack så mycket! Sen har det blivit lite fixande här hemma för min del.
Robin har varit ute på fest och det är fortfarande lika spännande att se hur människor beter sig. Växa upp? Nej, för vissa är det tydligen helt omöjligt!! Visst att men lever sitt eget liv och får göra vad man vill med det. Men ta hänsyn till att vissa väljer att inte leva samma liv.. Omoget kallas det!!
Vad som sker resten av helgen vet jag inte riktigt än. Kraften är inte den bästa! Och det är jobbigt.. har aldrig haft så lite kraft som under dessa än så länge 8månader. Det är inte likt mig och det är riktigt jobbigt! Jag är så van att fara runt - hitta på saker hela tiden. Inte för att någon tvingar mig utan för att jag vill.. Nu känner jag mest som ett kolli som inte orkar vare sig det ena eller det andra.
En del förstår mig och säger - du ska ta det lugnt Lisa - det ingår liksom. Du måste lyssna på kroppen och ta hand om dig och din bäbis. Kroppen fungerar så och det är naturligt..
Det känns bra att ha dessa människor runt omkring mig - människor jag känner ger mig stöd!
Sen finns det människor runt omkring så inte har någon förståelse alls. Som tror att jag är precis som förut - som orkar lika mycket, som kan göra samma saker och som inte tror att jag har förändrats ett dugg. Det gör mig arg, irriterad och ledsen. Förståelse och stöd är vad jag behöver!
Jag är inte den som sitter på röven bara för att o den som tror det kan fara...
Välj själv vilken sida du vill stå på...
Vad är det då för liten underbar filur som ligger i mig mage?
Envis och full av energi är kotten iaf.. Precis som mamma själv var i magen!
Med 90% säkerhet är det en liten flicka som ligger här inne och jag längtar så mycket efter att få träffa henne.
// TuwaLisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar